Foto på uråldrigt vis och en deppig gammeldansk

Så var det åter dags för några rader i loggboken. Vid det här laget har jag både hunnit med en stärkande tur till huvudstaden och klivit in i mörkrummet på allvar. Vi har börjat med analogt foto. Jag har plåtat upp min första filmrulle sedan barnsben. Igår framkallade jag dess negativ och idag äntrade vi mörkrummet och gjorde kontaktkartor av plåten. Vilken succé. Det är oslagbart att få se sin plåtade bild komma smygande fram på pappret när man doppar det i framkallningsvätskan. Magiskt, för att citera Katarina.

Första framkallade kontaktkartan. Väl värd att rama in.

Under eftermiddagen gjorde vi en utflykt till Näsudden
någon mil söderut och glodde på vindkraftverk och
besökte ett och annat nyfiket nötkreatur.

I jakten på att dokumentera hösten hittade vi det här gamla Gotlandshuset mitt på Näsudden. Inklusive trevligt flummigt konstnärspar som ägde kåken. Som på Österlen.

Och så en kvarn.

Vid sjutiden började det dra ihop sig till Filmklubb på Hemsegården. Jag, Erika och Annika var inte sena med att fara dit och kika på det deppiga men fulländade danska dramat »Att gråta i kör«. Inte ett öga torrt i den salongen.
Inte blev det bättre när vi skulle åka tillbaka till skolan då jag höll på att meja ner både Katarina och hennes make när vi skulle backa ut från parkeringen. Men vi fick oss ett gott skratt. Och Katarina fick ett samtalsämne för morgondagen.

I morgon inträffar förresten årets höjdpunkt i Hemse. Torgdagen med stor T. Försäljningssiffrorna skjuter i höjden med tivoli, knallar och annat galej. Hela Storstreetan (som f.ö. nu blivit ett begrepp) stängs av för att ge plats åt marknaden. Och vi ska så klart ut med kameror och göra livet surt för besökarna.
Det går rykten om att 25 000 pers ska besöka kalaset, men det kan väl aldrig stämma med tanke på att halva ön i så fall skulle samsas om gatorna i Hemse.
Det återstår att se. Över och ut.