Av samma skrot och korn

Nu ska här röras om i bloggrytan.
På 10 dagar hinner det hända ganska mycket. Digitalkameran fick vila, och fram åkte det analoga. Jag har blivit riktigt seriös i mörkrummet, och fått fram både det ena och det andra. Men den största händelsen måste nog vara dagarna då hålkameranörden Peter Wiklund came to town. Vi gjorde camera obscura. En princip med några tusen år på nacken, som gav upphov till världens första kameror. Jag byggde min hålkamera av en skokartong med den mycket fyndiga titeln Face Man. Vi såg till att våra kameror var helt ljustäta med vävtejp och svart sprayfärg. Sedan var det bara att ladda lådorna med fotopapper och ut i yrvädret och aktivera makapärerna. Min brännvidd låg på 320 mm vilket gjorde att jag behövde den makalösa slutartiden på 20 minuter under den mulna förrgårdagen. Här syns resultatet av 20 minuters arbete på Storstreetan.

Under tiden passerade åtminstone 40 bilar, och säkert 15 fotgängare,

men det syns inte ett spår av någondera, på grund av den långa tiden.

I onsdags for vi till Buttle bilskrot med Daniel i dennes 240.
En minnesvärd eftermiddag.

Vi hittade många vackra vrak.

Vanligaste bilmärket var utan tvekan Sossecontainer.

I egenskap av gammal posträv tappade jag hakan när jag fick se det här. Till synes fullt funktionsdugliga postbilar skrotade.

Aja, Posten är ingen framtidsbransch. Men enligt nedanstående bild tydligen någon att lita på.

Ikväll bär det av till metropolen Visby för århundradets första riktiga utgång.
Och sedan är det bara en vecka kvar till höstlovet. Det du.